Å nej nu blev jag blöt! Elie kissade på mig, vänta ska bara byta tröja och tvätta mig lite... De flesta marsvin märker man ju att de börjar bli kissiga. Tydligen hör inte Elie till den gruppen, hon tog bara ett steg bakåt och sen kissade hon, ingen förvarning alls. Dumma sötgris.

Ja det var inte det jag hade tänkt skriva om, utan om hur trött jag blev av att författa det där jobbiga brevet. Jag blev aldeles mosig i hjärnan och är inte stolt över mitt förra bloggförsök, skitdåligt skrivet helt enkelt.

jag är verkligen sugen på trimmning och utställning nu, även om jag verkade lite matt när jag skulle berätta att jag kände så. Tänk om, och detta är lite skrämmande, tänk om jag håller på och bli en sån här som åker på alla utställningar  och samlar poäng. Alltså det är inget fel med det, men jag har ju sagt att det aldrig skulle hända med mig. Jag skulle ju bara ställa ut för att få mitt uppfödarnamn och för att jag skulle förstå hur raserna jag håller på med verkligen ska se ut. Nu känner jag att jag vill förbättra poängen på djuren i mitt showteam, men framför allt börjar jag känna ett sug efter att föda upp champisar. Vad är det som händer med mig? Jag vet ju inte ens om jag gillar detta med utställningar.

Men det har varit trevligt på utställningarna. När jag kommer hem läser jag fullständigt sönder utställnings katalogen och bedömningssedlarna. Jag sjunker bara allt djupare ner i marsvinsträsket.

I dag har jag varit så duktig, har äntligen värkt fram det där brevet till min chef, som jag har en konflikt med. Tror det känns bättre att jobba i framtiden, när jag vet att han läst brevet. Hoppas han gör det bara, så han inte skiter i det för att det är långt och att det är jag som skrivit det. Det är ett argt ärligt men sakligt och välformulerat brev. Väldigt nöjd faktiskt. Naturligtvis får mina jobbarkompisar på avdelningen ett ex. och facket ett, då kan jag känna lite trygghet när jag lämnar det. Den största förhoppningen med brevet är ändå förståss att lösa konflikten.

Har ju anmält marsvin till Kallhäll nu och fast jag var helt förstörd av trimmningen till Valbo är jag jättesugen nu! Jag tror trots allt att jag knäckte "trimmningens gåta" sist. Det är ju alltid jobbigt att lägga ner mycket tid på något som man inte vet om man gör rätt. Nu är det ju bara fyra djur också. Ser fram emot utställningen jättemycket.