Jag fattar ju aldrig det här med datorer, förstår inte hur man lägger in bilder här. Min betydligt smartare son H som är 11 år har nu klurat ut hur man gör,

Han testade med den här bilden. Ja, vad kan jag säga om den... Det är en bild på några djur som vi haft till salu, alla utom en är också sålda nu, vist är de vansinnigt söta allehop!

Från vänster, Dobby, Griphook han är fortfarande här hos oss och är till salu, Godric, Eloise hittade vi på en annan blogg i dag hos hennes nya matte, kul att se henne och sist men inte minst Demelza. Jag vet att de alla har det  bra i sina nya hem, men vi saknar dem.

I går bloggade jag inte sov dåligt, jobbade länge och trevligt möte på kvällen.

I dag har jag också jobbat på stormarknaden hela dagen. Det är lönehelg så det var helt galet mycket folk. Sprungit omkring och slängt upp frukt och grönsaker i en rasande takt. Faktiskt är det så här jag gillar mitt jobb mest, alltså en riktigt stressig lördag eller dagarna före en storhelg. En sån här dag känner jag att mina insatser är betydelsefulla. Och jag hade full koll på hela avdelningen hela dagen och vi som jobbade var ett team och kompleterade varandra. Jag känner mig duktig, det är löjligt viktigt för mig.

Det enda som är jobbigt en sån här dag är att det är så himla trångt att komma åt att lägga upp varorna. Människor dras till varandra. Ser de någon annan kund som står och plockar med en vara måste de dit. Jag tror inte folk är medvetna om det men de härmar varandra hela tiden.

Ett exempel, jag kommer ut med nya champinjoner och ser att en kund står och plockar champinjoner, då är det ingen idè att gå dit en kö vid champinjonerna har bildats och jag får inte rum att fylla på nya. Får ta något annat tills de gått.

 Men man kan ge sig på att de flockas på nytt när man står där och ska fylla på varan. De vill vara först i kön så det blir så trångt att jag knappt kan göra det som alla ju längtar efter att jag ska göra. Värst är det när man ska byta potatis bingar, de är stora tunga och svårmanövrerade. Men de ivriga potatiskunderna flockas runt mig så tätt, för att komma först i kön, så jag helt enkelt inte kan utföra min uppgift. De är ivägen med fara för sina egna liv och det enda de tänker på är att komma först till potatisen. De tänker inte på att det tar längre tid för mig att byta potatisen när jag måste lägga så mycket kraft på att inte köra ihjäl kunderna.

En annan jobbig sak är kunder som frågar saker med mumlande röster och bortvända ansikten, hur tror de att jag ska hör vad de säger då?