Alla inlägg under september 2008

Av gisela jansson - 30 september 2008 14:54

Å nej nu blev jag blöt! Elie kissade på mig, vänta ska bara byta tröja och tvätta mig lite... De flesta marsvin märker man ju att de börjar bli kissiga. Tydligen hör inte Elie till den gruppen, hon tog bara ett steg bakåt och sen kissade hon, ingen förvarning alls. Dumma sötgris.


Ja det var inte det jag hade tänkt skriva om, utan om hur trött jag blev av att författa det där jobbiga brevet. Jag blev aldeles mosig i hjärnan och är inte stolt över mitt förra bloggförsök, skitdåligt skrivet helt enkelt.


jag är verkligen sugen på trimmning och utställning nu, även om jag verkade lite matt när jag skulle berätta att jag kände så. Tänk om, och detta är lite skrämmande, tänk om jag håller på och bli en sån här som åker på alla utställningar  och samlar poäng. Alltså det är inget fel med det, men jag har ju sagt att det aldrig skulle hända med mig. Jag skulle ju bara ställa ut för att få mitt uppfödarnamn och för att jag skulle förstå hur raserna jag håller på med verkligen ska se ut. Nu känner jag att jag vill förbättra poängen på djuren i mitt showteam, men framför allt börjar jag känna ett sug efter att föda upp champisar. Vad är det som händer med mig? Jag vet ju inte ens om jag gillar detta med utställningar.


Men det har varit trevligt på utställningarna. När jag kommer hem läser jag fullständigt sönder utställnings katalogen och bedömningssedlarna. Jag sjunker bara allt djupare ner i marsvinsträsket.

ANNONS
Av gisela jansson - 30 september 2008 12:57

I dag har jag varit så duktig, har äntligen värkt fram det där brevet till min chef, som jag har en konflikt med. Tror det känns bättre att jobba i framtiden, när jag vet att han läst brevet. Hoppas han gör det bara, så han inte skiter i det för att det är långt och att det är jag som skrivit det. Det är ett argt ärligt men sakligt och välformulerat brev. Väldigt nöjd faktiskt. Naturligtvis får mina jobbarkompisar på avdelningen ett ex. och facket ett, då kan jag känna lite trygghet när jag lämnar det. Den största förhoppningen med brevet är ändå förståss att lösa konflikten.


Har ju anmält marsvin till Kallhäll nu och fast jag var helt förstörd av trimmningen till Valbo är jag jättesugen nu! Jag tror trots allt att jag knäckte "trimmningens gåta" sist. Det är ju alltid jobbigt att lägga ner mycket tid på något som man inte vet om man gör rätt. Nu är det ju bara fyra djur också. Ser fram emot utställningen jättemycket.

ANNONS
Av gisela jansson - 29 september 2008 23:12

Nu har jag skrivit anmälan till Kallhäll. Förra utställningen vi var på hade vi med nio marsvin. Det var lite mycket, sju av dem skulle trimmas. Det är jättemycket jobb med trimmningen, det visste jag inte då. Nu känner jag att jag har mer koll på vad man vill uppnå med sitt trimmande och hur mycket tid det tar. Nu vet jag att sju grisar att trimma på två veckor är aldeles för tufft.


Då bestämde jag mig för att aldrig anmäla fler än sex djur( det är max som får plats på blanketten) och aldrig fler än fyra som ska trimmas. Nu blir det exakt så:

Ginny 90p i Valbo, nerslag på långa klor ibak, det blir inga långa klor denna gång. Ska ställas i pet igen.

Dolly 90p i valbo, nerslag på torra tassar fram, här ska smörjas. Pet igen.

Episkey  88p i ras senior i Valbo, önskas mer massa, kanske hon är lite liten hoppas hon biffar på sig, får väl mata extra. Hon är lite ljus i under pälsen, det håller jag med om och kan inte göra något åt det. Nu kommer hon att möta halvbrorsan i samma klass, ska bli spännande att se vem av dem som domaren gillar bäst.

Tror det blir Fenrir 87p i junior ras sist men är nu senior. Var inte alls  nöjd med trimmningen på honom, det måste gå bättre den här gången. Och hoppas någon vill köpa honom.

Kinross fick bara 84p i Valbo, det tycker jag var snålt. De andra resultaten är jag nöjd med och håller med om, men Kinross tyckte jag skulle ha fått högre poäng. Han är inte junior längre han heller nu. Han fick lite nerslag som jag kan tolka som klantig trimmning, så det ska bli bättre denna gång.

Lilla söta Galatea fick också 84p, hoppas det går bättre den här gången, för det är lågt, men kanske rätt hon är inte jättebäst tecknad men okej tycker jag.


H ville absolut med även denna gång för att ställa sina älskade agouti pettar Ginny och Dolly. Han hade tydligen glömt hur han ledsnade på slutet på förra utställningen. Men det är kul att han är intresserad. 


Kanske tar vi med Griphook också och sätter honom i en bur där han syns. Någon måste väl vilja ha honom han är så charmig, folk förstår inte vad de går miste om när de inte köper honom, det gäller Fenrir också faktiskt.


Av gisela jansson - 29 september 2008 16:57

När jag jobbat så många dagar behöver jag en dag till annat, ladda batterierna, städa, pyssla med allt som samlats på hög, så ingen konst idag. Det är ingen ide att gå ner i ateljeen, det blir bara skit sånna här dagar ändå. Sugen till i morgon dock.


Har haft så många marsvin i mitt liv under en sån lång tid, att jag blir förvånad över att de fortfarande bjuder på nya intressanta betenden. Fick nyss höra ett nytt marsvinsljud! Ett lågt stötvis brummande, jag trodde först att någon hade rossel i halsen, de kan låta nästan så här precis innan de hostar. Nervös över att någon höll på att bli sjuk eller fått astma rusade jag in i köket för att hitta den skyldige. Det var Urvon som lät. Han låg ner men var uppenbart störd av och arg på Arthur, som var lös utanför buren på golvet och satt precis intill Urvon. De här två har aldrig gillat varandra, de brukar göra skallerormen så fort de ses.  En gång var de i ett rejält slagsmål i en utebur, det var en delad bur och deras matte hade slarvat med mellanväggen. 


Om jag tolkar Urvons läte rätt uttryckte han sin irritation över att Arthur var för nära. Men att han inte orkade kliva upp och göra skallerormen. Kanske sa han också att han var dominant. Ska jag vara helt ärlig har jag nog hört detta ljud förut när marsvin blir irriterade på någon som är för närgången när de vill vila ifred. Men aldrig har jag hört det så här starkt och länge förut.


En av mina fina gamla tigerbarber har dött idag, problemet var nog just att han var gammal. Jag undrar om fiskar kan få epilepsi? Just den här har vid flera tillfällen den sista tiden simmat upp och ner i en rasnde fart och dunsat mot rutorna, det ser hemst ut. Sen har han varit som vanligt igen. Fast inte den här gången för nu dog han.


Någon kanske undrar hur det gick med vitapricksjukan? Jo, tack bra tror jag, det är nog borta ser ut så i allafall. Det var inte i det akvariet som barben bodde. Ingen har dött där faktiskt, inte ens raspororna som var totalt nerprickade, de ser helt oberörda ut faktiskt. En glasmal och min gamla mosaikguramihane som lever på övertid, ser inte helt jättefriska ut, men jag hoppas på bättring där också.

Av gisela jansson - 29 september 2008 10:15

På fredag ska jag på rättegång igen, även om det är igen har jag aldrig varit där än. Så här menar jag, har blivit kallad tre gånger nu med brev fulla med hot om poliseskort om jag inte infinner mig, ändå kan de ändra datumet själva med jättekort varsel. Litar inte alls på att det blir nu på fredag, har ju inte fått posten än idag... Alltså jag är ingen förbrytare utan vittne. Fattar inget av den här världen och är ganska nervös faktiskt, så det är jobbigt att hela tiden få det flyttat fram i tiden, skulle verkligen vara skönt att bli av med eländet snart.


Det som hände var att jag satt i kassan på min stormarknad och blev lurad av en skurk kund. Pinsamt och slarvigt gjort av mig men värre av skurk kunden. Jag är en så godtrogen och naiv människa. Han skämtade och pratade och var trevlig så jag gick på allt han sa, det var ju hans plan förståss och det gör honom ju bara mer skurkaktig.


Detta hände på mitt jobb och det var stormarknaden som blev bestulen inte jag. Jag ska på rättegång och vara nervös. Ledningen på mitt jobb vet detta mycket väl. Ändå har de inte pratat med mig om det, inte en enda gång, inget stöd alls! Är det inte otroligt hur dåligt personalen behandlas på mitt jobb!


Nu till betydligt trevligare och nöjsammare funderingar, marsvin förståss! Jag fick en fråga för ett tag sedan om varför jag tycker så himla mycket om just marsvin. Ja det kan man ju undra. Jag känner att jag nog måste precisera detta, det har varit kul att klura på. Naturligtvis tycker jag om dem för att de är söta, snälla, gosiga, lätthanterliga, pratsamma, förnöjsamma och allmänt trevliga att umgås med, men det är ju självklart.


Men det finns endel andra aspekter som gör att marsvin känns så rätt för mig. Jag är ju skulptör och ganska minmalistikt lagd, jag gillar form. Rena starka enkla former som känns rätt i proportionerna, ger mig bokstavligen ståpäls. Marsvin har helt enkelt så vansinnigt fin form! Det är därför jag gillar selfar och nonselfar bäst, där syns ju formen.


En annan sak är att de är så mycket djur. Jag är ju nästan överdrivet mycket djurvän är född sån. Kan inte tänka mig ett liv utan djur, helst skulle jag nog vilja bo på landet med massor av olika djur, en liten bondedröm har alltid bott i mig. Nu har det inte blivit så, jag bor i stan, konstigt nog trivs jag med det också. Men utan djur kan jag inte vara lycklig. Marsvin är helt enkelt de mest "boskapsliknande" man kan ha i en lägenhet. De luktar djur typ ko, häst, får inte starkt och obehagligt utan härligt djuriskt. De är så här flocklevande, nyfikna, pratsamma och lättskrämda som typ får är. Jag får hålla på med hö och mata, mocka och bonda mig, det är härligt! Här är aveln viktig också, nu får jag bonda mig fullt ut. Gröna vågen på köksgolvet.


Jag är hel enkelt såld på dessa underbara djur! Ju mer jag ser av dem desto mer tycker jag om dem, desto mer beroende blir jag av deras sällskap. De är också så olika och ett så passande kompliment till min andra älsklings måste ha art, nämlgen katt. Har lite svårt att skriva just nu fick en pussig Sigrid katt i knät, hon såg just till att jag även nämde mitt kattberoende.

Av gisela jansson - 28 september 2008 20:04

Då var mitt femdagars pass på stormarknaden till ända för den här gången. Jag kan känna mig som en människa igen, i två dagar. Det var inte alls så jobbigt som helgen för två veckor sedan, för då var jag så vansinnigt arg. Det var lönehelg nu och massor med kunder och jag vet att jag har jobbat hårdare nu än sist, ändå har jag inte ont som sist, då hela kroppen värkte.


Jag har varit på bra humör på jobbet, bättre än på mycket länge. Förstod varför när en jobbarkompis påminde mig, vår stormarknadschef är bortrest. När han finns i huset känner jag mig inte välkommen. Det var han jag var arg på förra helgen, ja det är han jag har varit arg på i ett och ett halvt år. Han är anlednigen till att jag inte trivs på mitt jobb och att jag vill byta. Konflikten är djup lång och infekterad och jag hittar inget nytt jobb! När jag ska jobba igen på onsdag är han säkert där igen och bara därför känns det oerhört jobbigt att åka dit då.


Nu ska jag fira Nougat min härliga marsvins hane som fyller ett år idag!

Av gisela jansson - 27 september 2008 21:30

Jag fattar ju aldrig det här med datorer, förstår inte hur man lägger in bilder här. Min betydligt smartare son H som är 11 år har nu klurat ut hur man gör,


Han testade med den här bilden. Ja, vad kan jag säga om den... Det är en bild på några djur som vi haft till salu, alla utom en är också sålda nu, vist är de vansinnigt söta allehop!


Från vänster, Dobby, Griphook han är fortfarande här hos oss och är till salu, Godric, Eloise hittade vi på en annan blogg i dag hos hennes nya matte, kul att se henne och sist men inte minst Demelza. Jag vet att de alla har det  bra i sina nya hem, men vi saknar dem.

Av gisela jansson - 27 september 2008 20:17

I går bloggade jag inte sov dåligt, jobbade länge och trevligt möte på kvällen.


I dag har jag också jobbat på stormarknaden hela dagen. Det är lönehelg så det var helt galet mycket folk. Sprungit omkring och slängt upp frukt och grönsaker i en rasande takt. Faktiskt är det så här jag gillar mitt jobb mest, alltså en riktigt stressig lördag eller dagarna före en storhelg. En sån här dag känner jag att mina insatser är betydelsefulla. Och jag hade full koll på hela avdelningen hela dagen och vi som jobbade var ett team och kompleterade varandra. Jag känner mig duktig, det är löjligt viktigt för mig.


Det enda som är jobbigt en sån här dag är att det är så himla trångt att komma åt att lägga upp varorna. Människor dras till varandra. Ser de någon annan kund som står och plockar med en vara måste de dit. Jag tror inte folk är medvetna om det men de härmar varandra hela tiden.


Ett exempel, jag kommer ut med nya champinjoner och ser att en kund står och plockar champinjoner, då är det ingen idè att gå dit en kö vid champinjonerna har bildats och jag får inte rum att fylla på nya. Får ta något annat tills de gått.


 Men man kan ge sig på att de flockas på nytt när man står där och ska fylla på varan. De vill vara först i kön så det blir så trångt att jag knappt kan göra det som alla ju längtar efter att jag ska göra. Värst är det när man ska byta potatis bingar, de är stora tunga och svårmanövrerade. Men de ivriga potatiskunderna flockas runt mig så tätt, för att komma först i kön, så jag helt enkelt inte kan utföra min uppgift. De är ivägen med fara för sina egna liv och det enda de tänker på är att komma först till potatisen. De tänker inte på att det tar längre tid för mig att byta potatisen när jag måste lägga så mycket kraft på att inte köra ihjäl kunderna.


En annan jobbig sak är kunder som frågar saker med mumlande röster och bortvända ansikten, hur tror de att jag ska hör vad de säger då?

Presentation

Omröstning

Gillar du marsvinsutställninger?
 Ja
 Nej

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18 19 20 21
22 23 24 25
26
27 28
29 30
<<<
September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ svinkonst med Blogkeen
Följ svinkonst med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se