svinkonst

Snart bär det av på  

 Safari!

Här kommer några bilder till på Safari och hennes döttrar Cookie och Troja. På blixtbilderna är de gruvligt rödögda... inget fel med att vara rödögd men dessa är inte det i verkligheten. Troja är den bläslösa och hon kommer att stanna.        

Det var ju ett tag sedan jag skrev något så nu finns det en del att berätta. Var tvungen att avbryta så det blir två inlägg istället.

För en vecka sedan trodde att det skulle bli nödvändigt att avliva Elie. Hon rörde sig stappligt och konstigt med bakbenen mest det ena och det har varit lite så ett tag dessutom verkade hon väldigt trött. Men nu är hon mycket bättre... nej inte helt bra men absolut bättre. Att avliva ett marsvin som äter med god aptit och är aktiv och med är inte aktuellt. Jag hoppas gammelskruttan hänger i ett tag till. Love Elie.

Snart åker vi till Tanzania. Kan inte tiden fram till resan bara försvinna? JAG VILL ÅKA NU!

Älskade GP Chokladfabrikens Terabyte är nr. 11 av nonselfarna på utställningstoppen 2011! Jag är äckligt stolt! Det är inte dåligt för en nonself black magpie. Undrar hur det ser ut längre ner på Pet listan ingen av mina djur är topp placerade där men jag tror en del av dem finns med. Det är löjligt kul med dessa resultat jag blir så stolt över mina underbara djur!

Här är skitigt. Äckliga lägenhet. Storstädning står på schemat. Det blir så när jag jobbar så mycket, jag orkar inte ens diska det blir bortprioriterat. Burarna är det enda jag hinner städa. Eftersom jag ska åka har mina arbetstimmar flyttats runt lite så jag kan spara semsterdagar (snälla L som fixade detta) jättebra men just nu så jobbar jag skitmycket så nu är jag rejält sliten. Får ta igen det lite nu ledig i tre dagar och på måndag börjar jag först 16.45. Jag hoppas jag hinner både vila, städa, skriva mejl och saker som jag inte hunnit, jobba i ateljen, vara ute på dagtid så jag får dagsljus och umgås med sonen och djuren. Åh så fri jag känner mig som semester nästan!

Tokigt i natt fick jag akut dela Sir och Space de slogs och Space har fått en del sår. På överkastet de rastades på finns blodfläckar. Åh vad jobbiga de är! Förstår de inte att det är trevligare med burkompis än att sitta själva? Fattar de inte att matte inte inte vill ha fler burar att mocka ;-)?Fattar de inte att det gör ont att bli biten och att matte tycker det är så tröttsamt att tvätta bitsår. Dumma marsvin. Det har varit svajigt i deras relation sen jag flyttade dem från den lilla komplimentbacken och in i stora buren i stora burskåpet. Knäppskallar jag trodde de skulle uppskatta att få en dubbelt så stor bur... jag ville ju bara vara snäll ju. Uppenbarligen hade mer närhet till honor och mer ljud från andra marsvin en oroande effekt på dessa hormonstinna herrar. Sir är väldigt hanig och sonen håller på att gå in i den åldern han också. Att ettårige Sir jagar sin fyramånaders son och ger honom lite tjuvnyp kan jag ta men att den unge hanen vänder sig om och möter farsan i regelrätta slagsmål är riktigt knäppt. De skulle kunna skada varandra illa så att ha dem tillsammans är ingen bra ide. Att avla på bra temperament är viktigt. När det gäller mina marsvins temperament även Sirs och Spaces så är de underbara djur att umgås med orädda och sociala med människor, blir inte skärrade av saker i omgivningen och alla mina magpies är oerhört nyfikna på allting och väldigt roliga att studera. De är också sociala med varandra och funkar väl i grupp det är bland det viktigaste tycker jag därför blir jag oroad när en fyramånadershane som jag tänkt använda i aveln visar sig vara en slagskämpe...

I tisdags var vi Stockholm och fixade visum och tittade på konst. Vi lunchade med en gammal kompis till min mamma som varit i Tanzania och fick en massa sköna tips inför resan. I den första marsvinskullen som föddes i mitt liv för evigheter sedan döptes honan efter vår lunchkompis Siv. Hon har alltid sedan dess tyckt att det varit hedrande att få ett marsvin uppkallat efter sig för att marsvin marsvin är ett djur som för henne representerar kärlek och omsorg. Vackert tycker jag för visst är marsvin kärlek och omsorg! Ska berätta det för Space och Sir...

Resan är betald bedövande obehagligt men skönt att det är gjot. I morgon ska vi fixa visum inte gratis det heller och lite småsvårt... äh det går väl... Snart åker vi! Overkligt.

På lördag flyttar Samsung och kanske Cookie som är helt frisk nu... eller nu föresten det har hon varit ett tag så det är ingen fara med lilltjejen.

Däremot mår inte Elie så bra. Hon verkar ha ont i höften och rör sig väldigt märkligt. Det började redan i somras men då syntes det bara lite sen har det sakta blivit sämre och sista veckorna har hon börjat se ut som hon påverkas av det. Hon har ju även lite tung andning och knölar i armhålan. Ja jag vet... veterinären ska besökas. Jag drar mig för detta för det är ganska uppenbert att med så många krämpor på ett ganska gamalt marsvin blir det en drastisk lösning. Jag vill inte. Hon äter med god aptit och ser väl inte ut att ha jätteont men jag tror hon har ont när hon går så hon rör sig ogärna. Jag hatar dessa avskyvärda beslut. Det är så svårt att veta när det är slut. Hon är ju inte dödssjuk så hon bara ligger men samtidigt ser jag ingen ljusning och vill inte att hon ska hinna bli så dålig. Söta goa rara genomsnälla Elie...

Men hjälp 109 pers har varit inne på min blogg idag! Det är inte klokt vad med folk och jag vet ju var den vait länkad så jag vet nog vilka ni är ;-). Men välkomna ändå jag står ju för mina åsikter även om jag skrivit några sura puttriga ganska privata (insåg jag nu) inlägg på sista tiden. Det inlägg som fört er hit var inte surt och puttrigt men kanske lite provkativt... 

Nu är jag skittrött men känner ändå att jag får lov att passa på att förklara lite om min syn på marsvinsägandet och vilken roll marsvinen har i mitt liv.

Jag är registerad uppfödare i SMF jag ställer ut marsvin och avlar enligt rasstandard. Jag har korthår och jag har valt att trimma mina djur inför utställningarna. Detta är viktigt för mig (inte just trimmandet) jag tycker det är intressant att avla och jag gillar utställningarna både för tävlingsmomentet men främst för att träffa likasinnade och tokbabbla marsvin en hel dag då och då. Ändå måste jag säga att denna del av mitt marsvinsinnehav är en väldigt liten del. Det som är viktigast för mig är dessa marsvin, dessa underbara individer ingen är den andra lik och de roar och oroar mig varje dag. De är en så stor del av mitt liv. Jag lägger ned massor av tid och kärlek på mina familjemedlemmar marsvinen. De bor mitt i vår lägenhet så vi har alltid full koll på dem. Ofta får de komma upp på gos i soffan och varje kväll springer det marsvin på golvet. Burarna mockas var tredje dag och fem av dem är stora, tyvärr är några lite mindre men de marsvinen är i princip dagligen ute på golvet och springer istället, de som bor i stora burar är ute i samband med burmock. Hö, grönsaker och tassvård är naturligtvis prioriterat. De får veterinärvård vid behov. Jag är ganska säker på att jag sköter mina djur på ett sätt som ni skulle anse vara bra.

Jag anser att uppfödare har ett ansvar... ett stort ansvar för de djur de föder upp. Det spelar ingen roll för mig om en unge är lyckad rasmässigt eller inte de är lika mycket värda ändå. Den enda skillnaden är att de som är rasmässigt bäst är de som stannar här eller hamnar hos andra uppfödare. De övriga, de allra flesta säljs till kel. Jag skulle aldrig någonsin lämna dessa unagr till en djuraffär utan jag anser att det är min uppgift att personligen välja ut lämpliga ägare till mina ungar och utbilda dessa. Jag skickar med SMF reggbevis, matpåse och skötselråd. De får också en kloklippnings"kurs" och en förläsning om hö och hur viktigt det är med marsvinskompisar osv. Om de nya ägarna behöver hjälp och råd får de det och kan de inte behålla sina marsvin tar jag givetvis tillbaka dem. Jag ger inte bort några marsvin jag rear inte bort dem heller. Om någon inte blir såld får han sitta kvar här tills han blir det.

Det här ser jag som självklara förpliktelser för uppfödare och faktiskt tror jag att de flesta gör som jag.

Jag är emot försäljning av fåglar och smådjur i butik. Därför att det skapar en överproduktion av marsvin. Därför att det bäddar för ogenomtänkta impulsköp. Därför att många djuraffärer ger dålig information till köparna. Därför att det ger möjighet för grossistuppfödare att tjäna pengar på att föda upp marsvin i stordrift utan den koll och omvårdnad de kräver. Därför att det inte ger marsvinet det värde som husdjur som de förtjänar. Jag tror att vi når dit en dag men det kräver hårt arbete en opinion att vända och många fallgropar att undvika.

Jag har självklart ingenting emot omplaceringshem och jag vet att Eragons gör ett bra jobb och jag beundrar Marsvinshjälpen gränslöst. Men just nu är det väldigt trendigt att "rädda marsvin" själva handlingen blir en grej i sig och jag är inte säker på att det alltid går så bra till. Det är inte bara Eragons med medhjälpare som räddar utan massor av välmenande men okunniga tonåringar som på tonåringars romantiska sätt vill hjälpa. Tanken är god men har man inte kunskaperna blir det lätt tokigt... eller för mycket... Eller för dyrt hur många tonåringar kan hantera dyra veterinärräkningar? Som sagt stödköpandet känns i många fall onödigt och skulle säkert kunna ersättas av information i vissa fall.

Och jag är skitless på allt skäll som landar på SMF uppfödarna/utställarna. Jag tycker själv att jag gör en insats för marsvinen med min uppfödning. De som köper djur av mig blir utbildade. Jag kan heller inte se att det är fel att föda upp marsvin på ett bra sätt också så man ser hur det ska gå till. Om inte de seriösa uppfödare får finnas finns det ju bara grossistuppfödare och hoppsanuppfödare kvar och jag antar att det inte är de bästa alternativen. Att inte alla gillar utställningar är bara som det är, alla gör inte det och jag tycker man får tycka vad man vill om det. Jag respekterar motviljan mot det och förstår argumenten men jag accepterar inte det drev som förs mot SMFs uppfödare de allra flesta sköter sin verksamhet väldigt väl.

Det finns mycket mer att skriva men nu måste jag mocka tanternas bur så de får komma in och sova och jag vill också sova.

I går kände jag mig som en stridstupp i dag är det bättre. Passen är hämtade och Caps Lock mår mycket bättre. Lilla Coockie mår också bra hon är helt återställd efter sin infektion. Ni anar inte hur härligt det att se henne popcornhoppa och frenetiskt tugga vitkål.... Fast nu har jag fått punka igen men nu lämnar jag in cykelskrället och byter däck och allt... så less.

Något annat som jag är less på är stödköpandet som de där skenheliga "marsvinsräddarna" håller på med. På riktigt det står mig upp i halsen. Jag känner inte till varje enskilda fall men ibland kan deras omsorger verkligen bli konstiga. Nyligen kom det upp en annons på två marsvinshanar i Malmö med äckligt långa klor, en skadad läpp och kom det fram senare även om det inte syntes i annonsen en väldigt liten bur. Att folk engagerar sig tycker jag naturligtvis är bra och naturligt men här gick det över styr, verkligen. Om jag uppfattat det rätt var det så här att en tjej tog sig an dessa hanar och satte ut Blocket annonsen. Marsvinen fanns alltså inte längre i det ursprungliga hemmet bland fimpar ölburkar och avsaknad av klotång. Ändå är det någon stjärna som köper dessa killar tar hem dem till sig ett tag och sen skickar dem vidare till ökända omplaceringshemmet där de kanske strax blir omplacerade igen. Räkna är inte min grej men om jag räknat rätt har dessa hanar bott i snart fem hem under en jättekort tid och fraktats och flängt runt i hela sydsverige. Men hallå det är faktiskt inte riktigt klokt! Om man istället tagit reda på hur det var tagit kontakt med tjejen som lagt ut annonsen och gett henne råd och tips hade hon som menade väl och ville hjälpa kunnat omplacera marsvinen på egenhand och de hade sluppit fara runt som små trofféer för godhjärtlighet. Hur kände sig den tjejen som inte var betrodd att omplacera marsvinen? Varför inte hjälpa tjejen att hjälpa? Finns det ett självändamål i att bli påkopplad i alla marsvinsmissskötselfall?

Varför överhuvudtaget köpa marsvin som redan är ute på Blocket? De är ju på väg till nya hem redan. Varför inte satsa på att vänligt upplysa dessa säljare om förbättringar som de nya köparna bör göra. Eller köpa marsvinen och själv ge dem ett nytt permanent hem. Som det är nu stödköps massor av marsvin utan att säljarna får veta att marsvinen genst kommer att omplaceras. Jag vill inte hålla folk som missköter marsvin om ryggen men visst är det bedrägeri?! Hur dåliga och oansvariga dessa Blocketannonsörer än är så vill de troligen marsvinen väl och hoppas att de får det bättre i ett nytt hem, annars hade de väl inte lagt ut någon annons. Man borde hjälpa dessa människor att hjälpa marsvinen till ett bättre liv istället för att gå bakom ryggen på dem. Marsvinen mår väl inte bättre av att förra ägaren blir lurad och hånad på nätet. 

Sen kan jag inte hjälpa att jag retar upp mig på den illa dolda förtjusning som dessa personer bubblar av då de råkar få klorna om en dräktig hona. Fast det är väl tur att det händer ibland så de både kan ha kakan och äta upp den. Jag menar både få små söta marsvinsungar och skälla på uppfödarna samtidigt.

Äh men på riktigt jag är skitsur på dessa personer som spyr galla över oss i SMF och själva känner sig så perfekta och änglalika. Jag tycker inte att de är perfekta änglar. Jag hatar verkligen den där otrevliga misstron. 

I dag är jag på ett jävla humör och allt har gått fel. Biblioteket var stängt så jag kunde inte lämna in mina böcker... som nu börjar kosta... På vägen dit cyklade jag omkull och folk såg. Caps Lock har en megagigantika hakböld och mår inte jättebra hon har rasat i vikt mest troligt för att hon är mobbad i buren och törs äta men jag rädd att hon har ont i hakan eller fått en följinfektion. Varför drabbas alltid mina favoriter av konstiga åkommer så jag måste oroa mig halvt till döds? Varför i helvete har jag inte fått något SMS om att våra pass är klara? Varför måste allt som funkar för alla andra alltid bråka med mig? Det blir verkligen alltid fel på sånna här saker... jag vet ingen annan som gått till banken tre gånger för att betala samma räkning utan att lyckats heller ingen som inte får något pass. Jag blir så nervös hur ska vi hinna fixa visum när vi inte får passen? Blä! Så ska jag snart åka och jobba. Skitkorvsdag!

Ja det kändes skönt att vräka ur sig lite ;-).

Så där ja då var det flyttat och klart. Det gick riktigt bra lite bråk i en bur bara Ogg och Quidditch har slagits lite men jag tror de är klara med det. Fast i natt chirpade någon så det var bara att gå upp och tända lampan åt dem det hjälpte tack och lov. Jag HATAR chirp och kan verkligen inte förstå de som tycker att det låter fint... herregud hur kan man tycka det?! Jag är helt övertygad om att chirp är att symptom på svår stress fysisk eller psykisk.